Veckans ordspråk

Under gårdagens planering fick jag syn på veckans ordspråk i min lärarkalender. Det passade in som pricken över i:t :

Mitt jobb består till stor del av att prova olika "nycklar"och hitta rätt metod för varje elev. Vissa gånger känns det verkligen som om arbetet inte ger de resultat vi önskar. Vi anpassar och tillrättalägger, men effekterna låter vänta på sig. Vad gör man då? Det är bara att jobba vidare och analysera situationen en gång till.  Vad beror svårigheterna på egentligen, vad kan jag göra annorlunda? Och sedan göra ytterligare en analys, och sen en till... Sen ett tu tre stämmer alla faktorer runt eleven och framstegen kommer ett efter ett, äntligen! :)

Tålamod och påhittighet, lärarens viktigaste egenskaper!? Eller som vi säger på skolan: sisu och envetet arbetssätt. Det gäller ju både lärare och elever.

ADHD i Bilder

Innan skolan började i höst hade vi en fortbildningsdag med Karin Rosvall som pratade om hur man möter utmanande barn i skolan. Vad kan vi vuxna göra för att underlätta för dessa barn? För oss själva också för den delen eftersom dessa barn ofta ställer stora krav på både tålamod och pedagogisk påhittighet.

Vi kräver ofta att barnet ska ändra på sig, men inser alltför sällan att vi själva också måste anpassa vårt bemötande och de krav vi ställer. Allt blir lättare om det finns förståelse för deras situation.  De är inte ouppfostrade bråkstakar som medvetet trotsar läraren.  Att förstå är inte samma sak som att acceptera.

Här är en länk med tänkvärd läsning för att hjälpa till med just det, förståelsen. Läs och begrunda gott folk!

http://bloggmalplace.wordpress.com/2010/12/30/adhd-i-bilder/

Bra också att bli påmind om att med rätt omständigheter kan det som oftast ses som en funktionsnedsättning förvandlas till en funktionstillgång. Vi ska inte ändra på barnen, vi ska ge dem rätt omständigheter för att fungera i klassen. Det är lätt att säga, svårare att göra i verkligheten, ofta frågan om "trial and error" och mycket belönande när det lyckas!

Som Karin sa: "vi kan inte ändra på andra människor, vi kan bara ändra oss själva". Sant Karin. Det borde väl vara lättare för en "normalstörd" vuxen att ändra sig än att kräva att en 8-åring med sk funktionshinder ska göra det.. eller?



Ha en riktigt bra helg i höstvädret!
hälsar Jenny

Nu kör vi..

Då är vi äntligen igång igen!  Jämfört med förra höstens förvirring då allt var nytt kändes det riktigt bra att komma tillbaka denna höst och vara lite varm i kläderna. Sommarlovet var toppen, men det var riktigt kul att komma tillbaka och träffa kollegorna och framför allt barnen igen. Jag har haft ett konstant leende på läpparna denna vecka. Antagligen på grund av att jag fått så många kramar att det är omöjligt att göra annat än le. Fina ungar!

Skolans nya lokaler är också ett stort plus. Lilla klassen har fyttat och jag har fått ett fint klassrum som är större än det förra. Lilla klassen är nu närmare eleverna och det är bra att de kan kika in när de har vägarna förbi. Jag är också glad över att Linda S. kommer att hjälpa till med specialundervisningen detta läsår och att jag kan ge över en del områden till henne. Alltid bra att ha en kollega att samarbeta med.

Som ni hör, allt känns bara bra och det finns mycket positiv att berätta om. :) Det tror jag är en bra start på ett nytt läsår som garanterat för med sig både en och annan utmaning framöver.

Arbetet i lilla klassen kommer inte igång "på riktigt" ännu på ett tag. Nu i början vill jag satsa mest på de nya ettorna. Jag träffade dem redan förra våren och gjorde en screening av läsning och matematik. Nu följs det upp av enskilda lässamtal med varje elev för att få en noggrann överblick över kunskapsläget i klasserna. Det har både klasslärarna och jag nytta av när vi ska garantera att alla elever kommer igång ordentligt med läsningen.

Det jag redan nu kan konstatera är att en del ettor läser med bra flyt och lässtrategier medan andra inte knäckt koden än utan behöver mer träning för att  komma igång med läsningen. Så är det i alla nybörjarklasser och måste så få vara, barnen mognar i olika takt. Det är lärarens ständiga utmaning att ge undervisning på flera nivåer samtidigt. Ibland räcker inte en lärare till och det är då jag kommer med i bilden. Därför kommer jag att ha läsgrupper med både blåvalar och delfiner under hösten för att se att alla kommer igång med läsningen ordentligt. Det är alltid bättre att hjälpa i ett tidigt skede än att vänta ut det och låta barnen kämpa på egen hand. Då lär de sig lätt felaktiga lässtrategier som kan hänga med länge och ställa till det.


Trevlig helg allihopa!

hälsar Jenny

Sommar, sommar, sommar!

De senaste veckorna har varit fullproppade med roliga aktiviteter såsom stafettkarneval, sommarexpedition, nationaldagsfirande, utflykter, besöksdag för de blivande f-klasserna och mycket mer. I lilla klassen har vi "knutit ihop påsarna", avslutat och summerat läsåret samt delat ut lästips till alla lata sommardagar på stranden och i hängmattan. Sådana stunder är perfekta för att få in lite smygträning av läsningen! :) Det är så den bästa träningen ser ut, den som kommer naturligt och inte upplevs skola.  Alla situationer där inlärningen kommer "gratis" är toppen! Mer sånt!

Läsestund? Slappande i klätterträdet efter avslutningen.

De senaste veckorna har jag även varit inne i förskoleklasserna och kartlagt matematik- och svenskakunskaperna. Vilka duktiga blivande ettor vi har! Alla gjorde sitt bästa och även om eleverna kommit olika långt så hade alla en bra bas att stå på inför ettan. Kartläggningen ger mig och klasslärarna nyttig information om hur kunskapsläget ser ut. Bra att ha inför planeringen av nästa läsår. Barnen var inte nervösa eller fundersamma över uppgifterna. Tvärtom såg de dem som vilken matteuppgift som helst och de ville gärna ta med dem hem för att visa mamma och pappa.

Idag var det då dags för skolavslutningen. Fint väder, fina uppträdanden, många glada miner och glass med jordgubbar. Riktigt stämningsfullt var det! Läsåret har gått otroligt snabbt och stundvis känns det som om jag bara hunnit med hälften av det jag hade tänkt. Men om jag tittar bakåt i planeringarna så är det ändå massor som har hänt i lilla klassen och med specialundervisningen på skolan. Jag har provat mig fram för att hitta rutiner som fungerar och redan nu snurrar tankarna för hur jag vill lägga upp följande läsår.

Det har slagit mig under läsåret att den absolut viktigaste faktorn för en välfungerande specialundervisning är ett bra samarbete.  Med klasslärare, föräldrar, andra instanser och framför allt eleverna. Många tror att mitt arbete är ensamt, att jag sitter avskilt i ett lugnt rum med en eller ett par elever i taget. Skenet bedrar! Bakom lektionerna finns ett nätverk av personer inkopplade. Därför känns det riktigt bra att inse att samarbetet fungerar på vår skola. TACK alla kollegor och föräldrar! Era kunskaper behövs för att jag ska kunna göra ett bra jobb!


Ha nu en riktigt skön sommar så ses vi i höst!

Hälsar Jenny

Studiebesök

Så här på våren när sommarlovet börjar hägra och det är dags för det "sista rycket" så är det bra att få samla inspiration utanför skolan. De senaste veckorna har fört med sig många intressanta tips och idéer för min del när jag har fått gå både på kurs och studiebesök. 

Först var jag i Stockholm på en kurs i multisensorisk läsinlärning. Jag fick nya tips och idéer på hur vi kan ge alla barn bra lässtrategier från början. Mycket av innehållet på kursen var bekant sedan tidigare, det påminde de så kallade finska influenserna som vi tagit med oss till Gripsholmsskolan. Här är några punkter som jag tycker är viktiga för att alla barn tidigt ska knäcka läskoden och uppnå goda lässtrategier:

- noggrann kartläggning av barnens förkunskaper i f-klass och ettan. 

- anpassa undervisningen efter barnens nivå

- jobba strukturerat, mycket repetition, ge en bra grund.

- träna fonologisk medvetenhet 

- kontinuerlig uppföljning av läs- och skrivförmåga även i de högre årskurserna

De flesta barn lär sig läsa och skriva oavsett metod- och materialval. Men de som behöver lite mer tid på sig, som behöver träna lite extra, måste fångas upp tidigt.  Som det sades på kursen:

"Det är bra att göra rätt från början, men den sämsta metoden är att låta barnet misslyckas och först därefter sätta in stödåtgärder. Då startar stödåtgärderna från en negativ utgångspunkt"

Sant! Kartläggningarna är viktiga, inte för att stämpla eller leta fel bland barnen, utan för att fånga upp i ett tidigt skede. Barnen är de första som märker att de inte kan samma som klasskompisarna, helst ska vi hinna före så att glappet inte blir så stort.

Sedan fick jag åka till Finland för att besöka två skolor som jobbar med "Intelligent på tangent" eller "att skriva sig till läsning". Samma metod som vi jobbar med på Gripsholmsskolan och även där plockade jag med mig tips och idéer. Den metoden har många fördelar för de elever som behöver lite extra träning för att komma igång med läsningen ordentligt. Jag har sett det själv på skolan, en elev kan tycka att läsningen är jobbig men kan skriva sida efter sida när han/hon får hitta på innehållet i texten själv. Vi vinner mycket på att utgå från elevernas egna intressen, även i läsinlärningen. 

Så nu är det med lite extra energi som jag kör igång med följande arbetsvecka! :)

Ha en fortsatt trevlig helg!

Hälsar Jenny!

Bråkiga barn?

Igår avslutades skoldagen med ett påskigt chicken race i Hjorthagen. Vi traskade i runt hela hagen och njöt av det soliga vädret. Det var ett nöje att få gå och prata med eleverna om både det ena och det andra. 

Då fick jag en fråga av en elev: ”varför blir X arg så ofta och slår till andra? X kan ju vara riktigt snäll om han vill”. Det gällde en klasskompis vars beteende väckte frågor. Barn är oftast förstående och toleranta för varandras behov, men de behöver ibland få en förklaring kring vad som pågår och varför. 

I de flesta klasser finns det barn som betraktas som ”bråkiga” eller ”impulsiva”. Det är de barnen som mitt i allt blir rasande eller slår till andra utan orsak (tycker vi). Alla barn kan vara bråkiga och trotsiga ibland, men hos en del barn är ilska, impulsivitet och bråk ofta förekommande och ställer till problem med jämnåriga och vuxna.

Inga barn är bråkiga för att de vill vara elaka, det finns alltid en orsak bakom.  

Deras beteende kan trigga igång samma tendenser hos oss vuxna, vi blir provocerade, rådlösa och känner att vi tappar kontrollen. Vi försöker säga till på ett vänligt sätt, förklarar, förmanar, provar belöningar och straff, uppmanar igen och igen. Det börjar tjata. Om vi tänker efter inser man snabbt att upprepningarna inte har någon effekt.. om det inte fungerade första gången så lär det knappast göra det den femte gången heller.  

Vi vill väl, men alltför ofta slutar det med att vi säger till på skarpen och vill visa att det är vi som bestämmer. Det hjälper inte barnen, ett barn som är argt och skriker blir inte lugnare av att vi vuxna höjer rösten tillbaka. De behöver någon som bryr sig, håller sig lugn, kan få barnet att lugna ner sig för att sedan på ett lugn sätt reda ur situationen, utan att någon behöver tappa ansiktet. 

Det handlar om missförstådda barn, som ofta saknar färdigheter som flexibilitet, förmåga att hantera motgångar och frustration. Det är barn som inte uppför sig "illa" för att de vill det, utan för att de inte vet hur de ska uppföra sig "bra". '

Än en gång: barn är bra på olika saker! Det finns de som är hejare på socialt samspel.  Sen finns det andra som är mindre bra, som behöver få hjälp med att hitta strategier för att kommunicera och umgås med jämnåriga och vuxna på ett bra sätt. Att säga: ”försök att skärpa till dig” hjälper inte. Det är som att säga till en elev med dyslexi: ”försök läsa lite bättre nästa gång, du kan bara du vill”. 

De ”bråkiga” barnen blir ofta anklagade för att vara elaka och får problem med kompisrelationerna. Vi kan hjälpa till genom att förklara för de andra barnen vad som händer, så att de inte blir rädda för sin klasskompis. Och framför allt, föregå med gott exempel själva! Att inte låta oss bli provocerade utan hålla huvudet kallt när konflikterna dyker upp. Lätt eller hur? 

Att förstå ett beteende är inte samma som att acceptera det. Förståelse för olikheter och en vilja att ta reda på vad beteende beror på, det är viktiga egenskaper i skolan! 

Det är lätt att skriva hur vi borde göra, en annan sak att verkligen göra det på riktigt. Jag får klura vidare på saken under påsklovet när jag susar ner för slalombackarna. :)

Ha en riktigt skön påsk allihopa!

Hälsar Jenny

Fenomenala hjälpmedel.

Att vi ofta använder datorerna i undervisningen på vår skola känner nog de flesta till. Vi tror på fördelarna med att skriva sig till läsning, eleverna blir vana datoranvändare och producerar innehållsrika texter med fin layout.

Det vi inte tänker på lika ofta är vilken fördel det är för elever i behov av extra stöd att ha tillgång till en egen dator där de kan få hjälp med skrivning, stavning, uppläsning, inläsning, konkretisering, lättläst innehåll och mycket mer. Utan att detta särskiljer dem på något sätt, datorn är lika självklar för alla i klassen men den används på olika sätt!

Tekniska hjälpmedel är en del av det arbete vi gör för att hitta individuella lösningar för varje elev. Det är en del som är till stor nytta när eleverna ska bli mer självständiga på lektionerna. Det är ett stöd som de kan använda även utanför klassrummet och skolan för att komma runt sina svårigheter. Det blir verkligen ett personligt hjälpmedel, anpassat efter individuella behov.

Idag vill jag lyfta fram I-paden lite extra - det stora hjälpmedlet i en liten förpackning. För tillfället jobbas det mycket med denna lilla manick i lilla klassen. Eleverna är intresserade av den och den är otroligt lätt att använda.

Förskolebarnen har tränat talet, munmotoriken och blåst såpbubblor. Oj så roligt att blåsa såpbubblor på en I-pad! :)

Ettorna har tränat bokstäver och stavning med hjälp av spel, ljudande tangentbord och talsyntes. I matematiken har vi tränat klockan och huvudräkning.

Tvåor och treor har bland annat använt den till att konkretisera positionssystemet vid uträkningar med stora tal. Jag har precis samma material i pappersform som går lika bra att använda i syftet att konkretisera uträkningarna, men det blir så mycket roligare med I-paden.

Eleverna är vana att jobba med datorn, men I-paden är ett nytt och intresseväckande inslag på lektionerna och kan motivera de flesta elever. Det finns en uppsjö av appar som är tänkta att använda hemma och i skolan. Det tar tid att hitta guldkornen, men sen är det ett mycket bra hjälpmedel.

Trevligt veckoslut!
hälsar Jenny