Den härliga matematiken

Ett av de roligaste ögonblicken som lärare är när en elev efter hårt arbete till slut lyckas med en uppgift. När de förstår vad de ska göra och den klassiska polletten äntligen ramlar ner. i matematiken kan det ta ganska länge före det händer, men vilka oslagbara leenden som kommer på köpet! 

Just matematiken är ett knepigt ämne, många älskar logiken och systematiken medan andra inte alls förstår sig på det. Man brukar prata om att ha ”mattehuvud”. Elever kan ha "huvud" för alla ämnen, men det finns saker som särskiljer matematiken och gör det extra svårt. 

Det första är den hierarktiska uppbyggnaden som gör att baskunskaperna måste sitta för att man ska hänga med i svårare uppgifter. Har eleven luckor i de grundläggande färdigheterna kan det ställa till stora problem framöver. Det går inte att hoppa över eller skumma förbi vissa kapitel. 

Det andra är att svaren aldrig är tolkningsbara, det är antingen rätt eller fel. Inom matematiken upplever många en stark känsla att de inte kan eller förstår, oavsett hur hårt de försöker. Att inte förstå och ofta ha fel svar tär på självförtroendet. Jag har träffat många elever som i ett tidigt skede bestämt sig för att de inte kan matematik. Matematiken är det enda skolämnet såvitt jag vet som har ett särskilt forskningsområde som undersöker ångest - matematikångest. Att hela tiden känna att man inte kan, att få fel svar på uppgifterna och att inte hänga med samtidigt som uppgifterna blir svårare och svårare kan knäcka vem som helst. Speciellt i de högre årskurserna har jag stött på elever som gett upp när det gäller matematik. Där blotta synen av matteboken framkallar tårar. Att matematiska framgångar kulturellt ofta kopplats ihop med intelligens gör inte saken bättre.

En tredje aspekt är att matematiken kräver abstrakt tänkande, ju högre upp i årskurserna desto svårare och mer abstrakta räkneoperationer. Mycket handlar om att tolka och förstå. Tänk er en vanlig textuppgift i matteboken, där ska bokstäver ska bli siffror, vi ska välja lösningsmetod och få fram ett svar i siffror som sen även ska skrivas ner i textform. Det är inte så logiskt alla gånger.

När jag gick i skolan jobbade jag igenom matteböckerna genom att lära mig utantill. Jag memorerade exemplen i boken. Det betyder inte att förståelse för vad jag gjorde fanns alla gånger och så ser det tyvärr ut för många elever. Vi får inte glömma bort förståelsen, där behövs extra material för att på ett konkret sätt visa vad siffrorna i boken egentligen betyder.  Och det härliga med matematiken är att det går att konkretisera och att det är en stor belöning för eleverna att klara av en uppgift de från början tyckte var riktigt svår.

Alla har vi inte ”mattehuvuden” och älskar matematik, men det går att göra det förståeligt! Därför är det så otroligt roligt att se eleverna när poletten ramlar ner och de säger ”ahaa, är det så de menar”. Riktiga guldstunder som jag fått uppleva flera gånger under den gångna veckan. Då går jag hem med ett stort leende på läpparna själv.

Ha en riktigt trevlig helg allihopa!

Hälsar Jenny

Djurens skola...

Det var en gång för länge sedan, när alla djuren i skogen bestämde sig för att göra något ordentligt för att förbereda sig för framtiden. De bestämde sig för att organisera en skola. De antog ett aktivitetsprogram som bestod av löpning, klättring, simning och flygning. Alla djuren skulle delta i skolundervisningen.

Ankan var utmärkt i simning, bättre än läraren faktiskt. I flygning fick den godkänt men blev underkänd i löpning. Eftersom den var så dålig i löpning fick den stanna kvar efter skolan för att träna. Till slut fick den sluta med simning för att klara löpningen. När ett år hade gått blev ankan godkänd i löpning, men den hade försummat simningen och var nu en medelmåtta. Dock räckte det med att bli godkänd enligt skolans principer. Ankan själv hade andra principer och blev djupt besviken över sin egen insats.

Kaninen var bäst i klassen på löpning, men bröt ihop efter två månader för att den inte klarade simningen. Ekorren var jättebra i klättring men hade stora problem med flygningen. Den utvecklade ett mycket dåligt självförtroende på grund av problemen och blev därmed underkänd även i löpning. Örnen var ett problembarn. I klättring var den överlägset snabbast upp till toppen av trädet, men blev underkänd för att den envisades men att göra det på sitt eget sätt istället för att göra som man ska...

(Ur Varför växer gräset? av Klas Hallberg & Magnus Kull )

Tänkvärd läsning, eller hur? Vi har inga ankor eller örnar på skolan, men nog tigrar, delfiner och björnar. :) Och alla är de olika! Vi ska uppmärksamma barnens olikheter och utnyttja deras starka sidor i skolarbetet, framför allt när vi jobbar med de mindre starka sidorna. Positiv förstärkning. Det är en självklarhet, men ändå viktigt att tänka på för att få till det varje dag. 

Det nya året har kört igång med full fart och det är roligt att vara tillbaka efter ett långt och skönt jullov. I lilla klassen fortsätter arbetet så småningom där vi slutade innan jul och jag har även haft tid att lära känna de nya eleverna på skolan. 

Jag har under lovet haft tid att tänka över struktur och rutin för stödåtgärder på skolan och kommer att informera mer om detta på vårens föräldramöten. Det kommer även mer om det i bloggen framöver.

Ha en riktigt trevlig helg!

Hälsar Jenny

fem före jullov...

Terminen avslutades idag med en pyssel- och dans-dag. Denna gång var även jag med och pysslade, riktigt roligt eftersom det inte blir så mycket pysslande i lilla klassen annars. Många fina julkrubbor blev resultatet. 

Änglakör eller ståtliga stjärngossar?

Josef och Maria.

Mitt första halvår på skolan har gått mycket snabbt. Jag jobbar med att bygga upp en specialundervisning som fångar upp och erbjuder stöd till alla elever som behöver det. Det kräver bra rutiner och struktur och det tar tid att arbeta fram rätt modell för vår skola. Hösten har jag använt till att få en överblick över kunskapsläget i klasserna, lära känna eleverna och fånga upp de som behöver extra stöd just nu. Det är en bra början. 

Jag har också fått lära mig hur rutinerna i Strängnäs kommun fungerar när det gäller stödåtgärder och utredningar. Det kan se olika ut i olika landsting och kommuner. En del kartläggningar gör jag på skolan, andra får vi hjälp med av Resurscentrum i Strängnäs eller BUP. Att göra en utredning handlar inte om att komma fram till en diagnos på "problemen", utan om att veta vad elevens svårigheter beror på för att kunna ge rätt hjälp och stöd. Ju mer information vi har desto bättre kan vi göra individuella anpassningar. 

När ett barn uppvisar svårigheter i skolan, inlärningsmässigt eller socialt, är första steget alltid att ta reda på vad beteendet beror på. Det finns inga barn som är elaka eller stökiga för att de vill vara det, det finns alltid orsaker bakom. Vi lägger mycket tid på detta, att analysera hela situationen runt barnet och här är samarbetet med föräldrarna ovärderligt. En pedagogisk kartläggning eller en utredning kan också göras för att få mer kött på benen. Allt i syftet att veta hur vi kan stöda barnet på bästa sätt. 

Som jag nämnt i tidigare inlägg; det är vår skyldighet på skolan att alla barn ska trivas och lyckas med arbetet i skolan. Då kan vi inte kräva att alla gör allt på samma sätt. Rättvisa är det olika, inte det lika!

 GOD JUL och GOTT NYTT ÅR till er alla!

Hälsar Jenny

En mycket fin sista skoldag.

Kartläggningar på gång

Svenska ett ämne som jag som speciallärare jobbar mycket med. Denna vecka i form av kartläggning i klass tre, lästräning med elever i flera klasser samt enkel kartläggning av språket med förskoleklasserna.

Treorna har under fyra lektioner fått göra uppgifter i läsförståelse, ordförståelse, rättskrivning och ljudanalys. De tog detta på största allvar och alla jobbade mycket koncentrerat. 

Full koncentration när eleverna jobbar med läsförståelse.

Ljudanalys.

Kartläggningen görs som en utvärdering av kunskapsläget i klassen. Dels som stöd för planeringen av undervisningen men även för att följa upp att alla elever får vad de behöver för att hela tiden utvecklas. Speciellt när det gäller svenska är det viktigt att i ett tidigt skede fånga upp de elever som eventuellt behöver mera stöd. Ju äldre eleverna blir desto mer kräver skolarbetet i alla ämnen en god läs- och skrivförmåga. 

Kartläggningen ger en bra övergripande bild av kunskaperna i klassen och är samtidigt en utvärdering på hur väl undervisningen täcker upp alla delområden. Det ger oss information om vilka kunskaper och elever vi behöver titta noggrannare på. 

Talträning och kartläggning av språket i förskoleklasserna är ett annat område som är på schemat just nu. Att jobba med språket innebär mycket mer än att jobba med bokstäver och läsning. I förskoleklasserna jobbar man med grunden för att lära sig läsa och skriva, den så kallade "fonologiska medvetenheten".  

Alla barn måste lära sig att uttala och känna igen de ljud som ingår i vårt språk. Oftast lär sig barnen detta automatiskt, men det kan ta olika lång tid. En del barn har särskilt svårt med vissa ljud som "s" eller "r" och då kan vi hjälpa till genom att öva språkljuden i klassen. Behövs det ytterligare träning kan eleverna få träna mera enskilt eller i små grupper. Oftast får vi hjälp av talpedagogerna vid resurscentrum i Strängnäs som kommer ut och tränar. Andra gånger får eleverna träna med mig i lilla klassen. 

Att träna tal och språkljud är riktigt roligt. Det handlar om att träna musklerna i ansiktet och munnen och det kan man göra bl.a. genom grimaser,  tung-gymnastik, ramsor, sånger  och blåsa pingisbollar. Låter roligt, eller hur?

Hälsningar,

Jenny

Veckans inspirationsbild

Denna vecka har jag legat hemma med feber och förkylning, så jag har inte så mycket att rapportera från lilla klassen. Jag vill istället dela med mig av en fin bild:

Heartware är ett av skolans tyngdpunktsområden. Att eleverna ska orka kämpa vidare även när det känns jobbigt och att inställning och motivation är avgörande för resultatet. Det gäller i allra högsta grad i lilla klassen. Här jobbar vi med stora utmaningar, att lära sig det som uttryckligen är svårt för eleven. 

Utgångsläget ser ofta ut så här: lärare, föräldrar eller ibland eleven själv märker att det behövs extra stöd i något ämne. Vi jobbar alltså extra med de ämnen som eleven redan vet att är svåra att lära sig. Som han/hon dessutom ser att de andra i klassen redan kan. Här krävs det heartware för att hålla modet uppe och kämpa på! 

Förra veckan jobbade jag med en grupp treor när vi kom in på en diskussion kring vem som går till lilla klassen och varför. De hade konstaterat att de flesta kommer hit i ämnen som de är "dåliga på". Men de såg det inte som något dåligt, tvärtom var det en självklarhet att man då ber om hjälp. En elev sa så här: "jag tycker att svenska är jobbigt, där behöver jag mycket hjälp. Men i matte är jag nästan bäst i klassen, där kan jag jobba bra själv."

Dessa diskussioner dyker upp i alla klasser och är alltid lika givande. Barnen har bra funderingar och är förstående för varandras styrkor och svagheter. Vad gör man om man tycker att något är svårt eller om man inte förstår vad man ska göra? Ber om hjälp förstås! 

Därför tycker jag att bilden ovan är så bra. För att jobba med det man är mindre bra på krävs desto mer arbete, men belöningen blir även den större när eleven lär sig det som från början verkade så svårt.

Trevlig helg allihopa!

Hälsar Jenny 

ABC...

Den här veckan har det varit mycket lästräning och matematik på schemat. Jag har varit med ettorna och tränat läsning, med treorna och tränat klockan samt jobbat med matematik och svenska i fyran. 

Att träna läsning med ettorna är något jag vill lägga mycket tid på nu. Det är bättre att jobba förebyggande i ett tidigt skede än att vänta tills svårigheter uppstår efter något år.  Då kan vi förhoppningsvis undvika att barnet misslyckas och känner att han/hon inte kan.  

Barn har olika förutsättningar när de börjar skolan. En del kan redan läsa, andra har precis börjat bekanta sig med bokstäver och ljud. En del barn älskar att läsa medan andra inte visar intresse alls. Dessutom påverkar mognadsnivå, personliga egenskaper och förkunskaper. Dessa barn behöver olika saker för att gå vidare i sin läs- och skrivinlärning.

Innan jag började jobba på Gripsholmsskolan jobbade jag som speciallärare med ungdomar och unga vuxna. Jag fick se konsekvenserna av bristfällig undervisning under de första skolåren. Att som ung vuxen ge sig ut på arbetsmarknaden men inte kunna skriva en arbetsansökan eller läsa ett kontrakt ordentligt, det utgör ett stort funktionshinder! Men framför allt påverkar det självkänslan. Att kunna läsa och skriva är en förutsättning för att kunna delta i samhället fullt ut. Det är i f-klassen, 1:an och 2:an det viktigaste arbetet görs även om effekterna och svårigheterna blir tydliga först när barnet blir äldre. 

Klasslärarna gör ett mycket bra jobb och när jag i början av hösten gjorde en kartläggning av läsfärdigheterna visade det sig att ettorna är riktigt duktiga läsare! I bland behövs det ändå lite extra för att komma igång och det jobbar vi med nu. Det är härligt att se när det plötsligt ”lossnar” för en elev och hur ivriga de blir att läsa mer och mer. Det är så det ska vara när vi läser och skriver i skolan, ROLIGT! 

Lästräning på gång. Vi har skrivit egna meningar som klipps sönder och ska pusslas ihop igen. 

Här jobbar vi med bokstävernas ljud och hur de blir ett ord när de (klossarna)kopplas ihop.

Guidad rundtur

Alla elever på skolan får komma till lilla klassen ibland och se vad vi gör där. I en del klasser har alla elever redan varit det och jag jobbar för att alla ska hinna prova på innan jul. Eleverna är nyfikna på vad vi gör, jobbar vi med samma saker som i klassen, spelar vi spel, får man läxor?  Gemensamt för alla klasserna är att eleverna njuter av tystnaden, lugnet, arbetsron och den extra uppmärksamhet som jag kan ge när vi jobbar i liten grupp. Det mår alla barn bra av och vissa behöver det oftare än andra.

- Vem ska komma till lilla klassen idag? Är det min tur? När får jag komma igen? Snälla får jag komma med idag?

Så låter det ofta när jag möter eleverna på skolgården och i korridorerna. Det är mycket roligt att höra! Men det finns även situationer där det inte är läge att gå ifrån klassen, då jobbar jag med eleverna i klassrummet istället. Det är bra att ha alternativ, det gör det lättare att hitta rätt för varje enskild elev.  Jag väljer plats utgående från den enskilda eleven och ofta ger jag eleverna möjlighet att välja själva, stora eller lilla klassen?

Det finns ibland en rädsla för utanförskap när man plockar ut eleverna ur klassrummet. Den rädslan bygger på att eleverna kan stämplas som "sämre" för att de går till specialläraren eller att de  missar vad som händer i klassen. Det krävs ett medvetet arbete för att undvika detta. Jag ser många fördelar med att erbjuda lilla klassen som ett alternativ och vill skapa ett klimat på skolan där det är lika naturligt att vara i lilla som i stora klassen och där vi ser lilla klassen som ett privilegium. Därför blir jag mycket glad av att eleverna så gärna vill komma hit! 

Här följer en rundtur i lokalerna:

Arbetshörnan

Materialhörnan

Arbetsbordet i rummet bredvid och lässoffan.

Arbetshörna i treornas klassrum, här sitter vi när jag är med i stora klassen. 

Sådana här arbetshörnor finns de flesta klassrum. Här sitter jag med en eller två elever och jobbar, men det händer ofta att bordet blir fullt när andra elever tar med sina böcker och ansluter. Det blir lilla klassen i stora klassen. 

Ha en bra fortsättning på helgen och ett lugnt och skönt höstlov!