Den härliga matematiken

Ett av de roligaste ögonblicken som lärare är när en elev efter hårt arbete till slut lyckas med en uppgift. När de förstår vad de ska göra och den klassiska polletten äntligen ramlar ner. i matematiken kan det ta ganska länge före det händer, men vilka oslagbara leenden som kommer på köpet! 

Just matematiken är ett knepigt ämne, många älskar logiken och systematiken medan andra inte alls förstår sig på det. Man brukar prata om att ha ”mattehuvud”. Elever kan ha "huvud" för alla ämnen, men det finns saker som särskiljer matematiken och gör det extra svårt. 

Det första är den hierarktiska uppbyggnaden som gör att baskunskaperna måste sitta för att man ska hänga med i svårare uppgifter. Har eleven luckor i de grundläggande färdigheterna kan det ställa till stora problem framöver. Det går inte att hoppa över eller skumma förbi vissa kapitel. 

Det andra är att svaren aldrig är tolkningsbara, det är antingen rätt eller fel. Inom matematiken upplever många en stark känsla att de inte kan eller förstår, oavsett hur hårt de försöker. Att inte förstå och ofta ha fel svar tär på självförtroendet. Jag har träffat många elever som i ett tidigt skede bestämt sig för att de inte kan matematik. Matematiken är det enda skolämnet såvitt jag vet som har ett särskilt forskningsområde som undersöker ångest - matematikångest. Att hela tiden känna att man inte kan, att få fel svar på uppgifterna och att inte hänga med samtidigt som uppgifterna blir svårare och svårare kan knäcka vem som helst. Speciellt i de högre årskurserna har jag stött på elever som gett upp när det gäller matematik. Där blotta synen av matteboken framkallar tårar. Att matematiska framgångar kulturellt ofta kopplats ihop med intelligens gör inte saken bättre.

En tredje aspekt är att matematiken kräver abstrakt tänkande, ju högre upp i årskurserna desto svårare och mer abstrakta räkneoperationer. Mycket handlar om att tolka och förstå. Tänk er en vanlig textuppgift i matteboken, där ska bokstäver ska bli siffror, vi ska välja lösningsmetod och få fram ett svar i siffror som sen även ska skrivas ner i textform. Det är inte så logiskt alla gånger.

När jag gick i skolan jobbade jag igenom matteböckerna genom att lära mig utantill. Jag memorerade exemplen i boken. Det betyder inte att förståelse för vad jag gjorde fanns alla gånger och så ser det tyvärr ut för många elever. Vi får inte glömma bort förståelsen, där behövs extra material för att på ett konkret sätt visa vad siffrorna i boken egentligen betyder.  Och det härliga med matematiken är att det går att konkretisera och att det är en stor belöning för eleverna att klara av en uppgift de från början tyckte var riktigt svår.

Alla har vi inte ”mattehuvuden” och älskar matematik, men det går att göra det förståeligt! Därför är det så otroligt roligt att se eleverna när poletten ramlar ner och de säger ”ahaa, är det så de menar”. Riktiga guldstunder som jag fått uppleva flera gånger under den gångna veckan. Då går jag hem med ett stort leende på läpparna själv.

Ha en riktigt trevlig helg allihopa!

Hälsar Jenny

Djurens skola...

Det var en gång för länge sedan, när alla djuren i skogen bestämde sig för att göra något ordentligt för att förbereda sig för framtiden. De bestämde sig för att organisera en skola. De antog ett aktivitetsprogram som bestod av löpning, klättring, simning och flygning. Alla djuren skulle delta i skolundervisningen.

Ankan var utmärkt i simning, bättre än läraren faktiskt. I flygning fick den godkänt men blev underkänd i löpning. Eftersom den var så dålig i löpning fick den stanna kvar efter skolan för att träna. Till slut fick den sluta med simning för att klara löpningen. När ett år hade gått blev ankan godkänd i löpning, men den hade försummat simningen och var nu en medelmåtta. Dock räckte det med att bli godkänd enligt skolans principer. Ankan själv hade andra principer och blev djupt besviken över sin egen insats.

Kaninen var bäst i klassen på löpning, men bröt ihop efter två månader för att den inte klarade simningen. Ekorren var jättebra i klättring men hade stora problem med flygningen. Den utvecklade ett mycket dåligt självförtroende på grund av problemen och blev därmed underkänd även i löpning. Örnen var ett problembarn. I klättring var den överlägset snabbast upp till toppen av trädet, men blev underkänd för att den envisades men att göra det på sitt eget sätt istället för att göra som man ska...

(Ur Varför växer gräset? av Klas Hallberg & Magnus Kull )

Tänkvärd läsning, eller hur? Vi har inga ankor eller örnar på skolan, men nog tigrar, delfiner och björnar. :) Och alla är de olika! Vi ska uppmärksamma barnens olikheter och utnyttja deras starka sidor i skolarbetet, framför allt när vi jobbar med de mindre starka sidorna. Positiv förstärkning. Det är en självklarhet, men ändå viktigt att tänka på för att få till det varje dag. 

Det nya året har kört igång med full fart och det är roligt att vara tillbaka efter ett långt och skönt jullov. I lilla klassen fortsätter arbetet så småningom där vi slutade innan jul och jag har även haft tid att lära känna de nya eleverna på skolan. 

Jag har under lovet haft tid att tänka över struktur och rutin för stödåtgärder på skolan och kommer att informera mer om detta på vårens föräldramöten. Det kommer även mer om det i bloggen framöver.

Ha en riktigt trevlig helg!

Hälsar Jenny