Studiebesök

Så här på våren när sommarlovet börjar hägra och det är dags för det "sista rycket" så är det bra att få samla inspiration utanför skolan. De senaste veckorna har fört med sig många intressanta tips och idéer för min del när jag har fått gå både på kurs och studiebesök. 

Först var jag i Stockholm på en kurs i multisensorisk läsinlärning. Jag fick nya tips och idéer på hur vi kan ge alla barn bra lässtrategier från början. Mycket av innehållet på kursen var bekant sedan tidigare, det påminde de så kallade finska influenserna som vi tagit med oss till Gripsholmsskolan. Här är några punkter som jag tycker är viktiga för att alla barn tidigt ska knäcka läskoden och uppnå goda lässtrategier:

- noggrann kartläggning av barnens förkunskaper i f-klass och ettan. 

- anpassa undervisningen efter barnens nivå

- jobba strukturerat, mycket repetition, ge en bra grund.

- träna fonologisk medvetenhet 

- kontinuerlig uppföljning av läs- och skrivförmåga även i de högre årskurserna

De flesta barn lär sig läsa och skriva oavsett metod- och materialval. Men de som behöver lite mer tid på sig, som behöver träna lite extra, måste fångas upp tidigt.  Som det sades på kursen:

"Det är bra att göra rätt från början, men den sämsta metoden är att låta barnet misslyckas och först därefter sätta in stödåtgärder. Då startar stödåtgärderna från en negativ utgångspunkt"

Sant! Kartläggningarna är viktiga, inte för att stämpla eller leta fel bland barnen, utan för att fånga upp i ett tidigt skede. Barnen är de första som märker att de inte kan samma som klasskompisarna, helst ska vi hinna före så att glappet inte blir så stort.

Sedan fick jag åka till Finland för att besöka två skolor som jobbar med "Intelligent på tangent" eller "att skriva sig till läsning". Samma metod som vi jobbar med på Gripsholmsskolan och även där plockade jag med mig tips och idéer. Den metoden har många fördelar för de elever som behöver lite extra träning för att komma igång med läsningen ordentligt. Jag har sett det själv på skolan, en elev kan tycka att läsningen är jobbig men kan skriva sida efter sida när han/hon får hitta på innehållet i texten själv. Vi vinner mycket på att utgå från elevernas egna intressen, även i läsinlärningen. 

Så nu är det med lite extra energi som jag kör igång med följande arbetsvecka! :)

Ha en fortsatt trevlig helg!

Hälsar Jenny!

Bråkiga barn?

Igår avslutades skoldagen med ett påskigt chicken race i Hjorthagen. Vi traskade i runt hela hagen och njöt av det soliga vädret. Det var ett nöje att få gå och prata med eleverna om både det ena och det andra. 

Då fick jag en fråga av en elev: ”varför blir X arg så ofta och slår till andra? X kan ju vara riktigt snäll om han vill”. Det gällde en klasskompis vars beteende väckte frågor. Barn är oftast förstående och toleranta för varandras behov, men de behöver ibland få en förklaring kring vad som pågår och varför. 

I de flesta klasser finns det barn som betraktas som ”bråkiga” eller ”impulsiva”. Det är de barnen som mitt i allt blir rasande eller slår till andra utan orsak (tycker vi). Alla barn kan vara bråkiga och trotsiga ibland, men hos en del barn är ilska, impulsivitet och bråk ofta förekommande och ställer till problem med jämnåriga och vuxna.

Inga barn är bråkiga för att de vill vara elaka, det finns alltid en orsak bakom.  

Deras beteende kan trigga igång samma tendenser hos oss vuxna, vi blir provocerade, rådlösa och känner att vi tappar kontrollen. Vi försöker säga till på ett vänligt sätt, förklarar, förmanar, provar belöningar och straff, uppmanar igen och igen. Det börjar tjata. Om vi tänker efter inser man snabbt att upprepningarna inte har någon effekt.. om det inte fungerade första gången så lär det knappast göra det den femte gången heller.  

Vi vill väl, men alltför ofta slutar det med att vi säger till på skarpen och vill visa att det är vi som bestämmer. Det hjälper inte barnen, ett barn som är argt och skriker blir inte lugnare av att vi vuxna höjer rösten tillbaka. De behöver någon som bryr sig, håller sig lugn, kan få barnet att lugna ner sig för att sedan på ett lugn sätt reda ur situationen, utan att någon behöver tappa ansiktet. 

Det handlar om missförstådda barn, som ofta saknar färdigheter som flexibilitet, förmåga att hantera motgångar och frustration. Det är barn som inte uppför sig "illa" för att de vill det, utan för att de inte vet hur de ska uppföra sig "bra". '

Än en gång: barn är bra på olika saker! Det finns de som är hejare på socialt samspel.  Sen finns det andra som är mindre bra, som behöver få hjälp med att hitta strategier för att kommunicera och umgås med jämnåriga och vuxna på ett bra sätt. Att säga: ”försök att skärpa till dig” hjälper inte. Det är som att säga till en elev med dyslexi: ”försök läsa lite bättre nästa gång, du kan bara du vill”. 

De ”bråkiga” barnen blir ofta anklagade för att vara elaka och får problem med kompisrelationerna. Vi kan hjälpa till genom att förklara för de andra barnen vad som händer, så att de inte blir rädda för sin klasskompis. Och framför allt, föregå med gott exempel själva! Att inte låta oss bli provocerade utan hålla huvudet kallt när konflikterna dyker upp. Lätt eller hur? 

Att förstå ett beteende är inte samma som att acceptera det. Förståelse för olikheter och en vilja att ta reda på vad beteende beror på, det är viktiga egenskaper i skolan! 

Det är lätt att skriva hur vi borde göra, en annan sak att verkligen göra det på riktigt. Jag får klura vidare på saken under påsklovet när jag susar ner för slalombackarna. :)

Ha en riktigt skön påsk allihopa!

Hälsar Jenny

Fenomenala hjälpmedel.

Att vi ofta använder datorerna i undervisningen på vår skola känner nog de flesta till. Vi tror på fördelarna med att skriva sig till läsning, eleverna blir vana datoranvändare och producerar innehållsrika texter med fin layout.

Det vi inte tänker på lika ofta är vilken fördel det är för elever i behov av extra stöd att ha tillgång till en egen dator där de kan få hjälp med skrivning, stavning, uppläsning, inläsning, konkretisering, lättläst innehåll och mycket mer. Utan att detta särskiljer dem på något sätt, datorn är lika självklar för alla i klassen men den används på olika sätt!

Tekniska hjälpmedel är en del av det arbete vi gör för att hitta individuella lösningar för varje elev. Det är en del som är till stor nytta när eleverna ska bli mer självständiga på lektionerna. Det är ett stöd som de kan använda även utanför klassrummet och skolan för att komma runt sina svårigheter. Det blir verkligen ett personligt hjälpmedel, anpassat efter individuella behov.

Idag vill jag lyfta fram I-paden lite extra - det stora hjälpmedlet i en liten förpackning. För tillfället jobbas det mycket med denna lilla manick i lilla klassen. Eleverna är intresserade av den och den är otroligt lätt att använda.

Förskolebarnen har tränat talet, munmotoriken och blåst såpbubblor. Oj så roligt att blåsa såpbubblor på en I-pad! :)

Ettorna har tränat bokstäver och stavning med hjälp av spel, ljudande tangentbord och talsyntes. I matematiken har vi tränat klockan och huvudräkning.

Tvåor och treor har bland annat använt den till att konkretisera positionssystemet vid uträkningar med stora tal. Jag har precis samma material i pappersform som går lika bra att använda i syftet att konkretisera uträkningarna, men det blir så mycket roligare med I-paden.

Eleverna är vana att jobba med datorn, men I-paden är ett nytt och intresseväckande inslag på lektionerna och kan motivera de flesta elever. Det finns en uppsjö av appar som är tänkta att använda hemma och i skolan. Det tar tid att hitta guldkornen, men sen är det ett mycket bra hjälpmedel.

Trevligt veckoslut!
hälsar Jenny

Kojbygge och sport-coaching!

Denna vecka har för hela skolan handlat mycket om vinterexpeditionen! Efter tre dagar ute i skogen med skidåkning, snö, kojbygge och grillkorv så är jag nu tillbaka i lilla klassen som vanligt. Det har varit otroligt kul att vara med!  Under vinter-OS höll jag i trådarna för den mystiska grenen "Rakenna pesä", dvs. "bygga bo". Det är något av elevernas paradgren på skolgården och vad härligt att se deras iver när de fick bygga kojor med en hel skog som materialförråd! Imponerande byggen blev resultatet, men ännu mer imponerande var samarbetet i de blandade lagen. Bra jobbat alla elever!

Denna vecka har jag även hunnit med de två sista föräldramötena och har nu fått träffa alla er föräldrar. Jag ville vara med på alla möten för berätta om lilla klassen och vad jag gör. Det kom upp en hel del bra frågor och så fick jag chansen att lära mig vilka mammor och pappor som hör ihop med vilka barn. :)

Under ett föräldramöte var det en förälder som jämförde lilla klassen med sportens elitträningar. Inom sporten är det ett privilegium att få extra, individuell träning. Där handlar det om att analysera vad som fungerar bra eller mindre bra och lägga in stöten där det behövs. Allt med målet att komma framåt och bli bättre.

Jag tycker att det är en mycket bra jämförelse! Det finns många saker med specialundervisning som eleverna uppskattar. Förutom lugn miljö, extra uppmärksamhet och roliga uppgifter så är den viktigaste faktorn att eleverna märker att de kan och utvecklas! Om vi lyckas med det på skolan, att barnen ser lilla klassen som ett privilegium, då har vi lyckats väl!

Det gäller även elever som riskerar att bli uttråkade i skolan eftersom uppgifterna är för lätta. De behöver extra utmaningar för att inte tappa motivationen! Än en gång, alla behöver utmaningar på rätt nivå. Blir det för lätt eller svårt tappas motivationen och eleven hittar på annat att göra istället för att jobba.

Ha ett riktigt skönt sportlov!
Hälsar Jenny

Den härliga matematiken

Ett av de roligaste ögonblicken som lärare är när en elev efter hårt arbete till slut lyckas med en uppgift. När de förstår vad de ska göra och den klassiska polletten äntligen ramlar ner. i matematiken kan det ta ganska länge före det händer, men vilka oslagbara leenden som kommer på köpet! 

Just matematiken är ett knepigt ämne, många älskar logiken och systematiken medan andra inte alls förstår sig på det. Man brukar prata om att ha ”mattehuvud”. Elever kan ha "huvud" för alla ämnen, men det finns saker som särskiljer matematiken och gör det extra svårt. 

Det första är den hierarktiska uppbyggnaden som gör att baskunskaperna måste sitta för att man ska hänga med i svårare uppgifter. Har eleven luckor i de grundläggande färdigheterna kan det ställa till stora problem framöver. Det går inte att hoppa över eller skumma förbi vissa kapitel. 

Det andra är att svaren aldrig är tolkningsbara, det är antingen rätt eller fel. Inom matematiken upplever många en stark känsla att de inte kan eller förstår, oavsett hur hårt de försöker. Att inte förstå och ofta ha fel svar tär på självförtroendet. Jag har träffat många elever som i ett tidigt skede bestämt sig för att de inte kan matematik. Matematiken är det enda skolämnet såvitt jag vet som har ett särskilt forskningsområde som undersöker ångest - matematikångest. Att hela tiden känna att man inte kan, att få fel svar på uppgifterna och att inte hänga med samtidigt som uppgifterna blir svårare och svårare kan knäcka vem som helst. Speciellt i de högre årskurserna har jag stött på elever som gett upp när det gäller matematik. Där blotta synen av matteboken framkallar tårar. Att matematiska framgångar kulturellt ofta kopplats ihop med intelligens gör inte saken bättre.

En tredje aspekt är att matematiken kräver abstrakt tänkande, ju högre upp i årskurserna desto svårare och mer abstrakta räkneoperationer. Mycket handlar om att tolka och förstå. Tänk er en vanlig textuppgift i matteboken, där ska bokstäver ska bli siffror, vi ska välja lösningsmetod och få fram ett svar i siffror som sen även ska skrivas ner i textform. Det är inte så logiskt alla gånger.

När jag gick i skolan jobbade jag igenom matteböckerna genom att lära mig utantill. Jag memorerade exemplen i boken. Det betyder inte att förståelse för vad jag gjorde fanns alla gånger och så ser det tyvärr ut för många elever. Vi får inte glömma bort förståelsen, där behövs extra material för att på ett konkret sätt visa vad siffrorna i boken egentligen betyder.  Och det härliga med matematiken är att det går att konkretisera och att det är en stor belöning för eleverna att klara av en uppgift de från början tyckte var riktigt svår.

Alla har vi inte ”mattehuvuden” och älskar matematik, men det går att göra det förståeligt! Därför är det så otroligt roligt att se eleverna när poletten ramlar ner och de säger ”ahaa, är det så de menar”. Riktiga guldstunder som jag fått uppleva flera gånger under den gångna veckan. Då går jag hem med ett stort leende på läpparna själv.

Ha en riktigt trevlig helg allihopa!

Hälsar Jenny

Djurens skola...

Det var en gång för länge sedan, när alla djuren i skogen bestämde sig för att göra något ordentligt för att förbereda sig för framtiden. De bestämde sig för att organisera en skola. De antog ett aktivitetsprogram som bestod av löpning, klättring, simning och flygning. Alla djuren skulle delta i skolundervisningen.

Ankan var utmärkt i simning, bättre än läraren faktiskt. I flygning fick den godkänt men blev underkänd i löpning. Eftersom den var så dålig i löpning fick den stanna kvar efter skolan för att träna. Till slut fick den sluta med simning för att klara löpningen. När ett år hade gått blev ankan godkänd i löpning, men den hade försummat simningen och var nu en medelmåtta. Dock räckte det med att bli godkänd enligt skolans principer. Ankan själv hade andra principer och blev djupt besviken över sin egen insats.

Kaninen var bäst i klassen på löpning, men bröt ihop efter två månader för att den inte klarade simningen. Ekorren var jättebra i klättring men hade stora problem med flygningen. Den utvecklade ett mycket dåligt självförtroende på grund av problemen och blev därmed underkänd även i löpning. Örnen var ett problembarn. I klättring var den överlägset snabbast upp till toppen av trädet, men blev underkänd för att den envisades men att göra det på sitt eget sätt istället för att göra som man ska...

(Ur Varför växer gräset? av Klas Hallberg & Magnus Kull )

Tänkvärd läsning, eller hur? Vi har inga ankor eller örnar på skolan, men nog tigrar, delfiner och björnar. :) Och alla är de olika! Vi ska uppmärksamma barnens olikheter och utnyttja deras starka sidor i skolarbetet, framför allt när vi jobbar med de mindre starka sidorna. Positiv förstärkning. Det är en självklarhet, men ändå viktigt att tänka på för att få till det varje dag. 

Det nya året har kört igång med full fart och det är roligt att vara tillbaka efter ett långt och skönt jullov. I lilla klassen fortsätter arbetet så småningom där vi slutade innan jul och jag har även haft tid att lära känna de nya eleverna på skolan. 

Jag har under lovet haft tid att tänka över struktur och rutin för stödåtgärder på skolan och kommer att informera mer om detta på vårens föräldramöten. Det kommer även mer om det i bloggen framöver.

Ha en riktigt trevlig helg!

Hälsar Jenny

fem före jullov...

Terminen avslutades idag med en pyssel- och dans-dag. Denna gång var även jag med och pysslade, riktigt roligt eftersom det inte blir så mycket pysslande i lilla klassen annars. Många fina julkrubbor blev resultatet. 

Änglakör eller ståtliga stjärngossar?

Josef och Maria.

Mitt första halvår på skolan har gått mycket snabbt. Jag jobbar med att bygga upp en specialundervisning som fångar upp och erbjuder stöd till alla elever som behöver det. Det kräver bra rutiner och struktur och det tar tid att arbeta fram rätt modell för vår skola. Hösten har jag använt till att få en överblick över kunskapsläget i klasserna, lära känna eleverna och fånga upp de som behöver extra stöd just nu. Det är en bra början. 

Jag har också fått lära mig hur rutinerna i Strängnäs kommun fungerar när det gäller stödåtgärder och utredningar. Det kan se olika ut i olika landsting och kommuner. En del kartläggningar gör jag på skolan, andra får vi hjälp med av Resurscentrum i Strängnäs eller BUP. Att göra en utredning handlar inte om att komma fram till en diagnos på "problemen", utan om att veta vad elevens svårigheter beror på för att kunna ge rätt hjälp och stöd. Ju mer information vi har desto bättre kan vi göra individuella anpassningar. 

När ett barn uppvisar svårigheter i skolan, inlärningsmässigt eller socialt, är första steget alltid att ta reda på vad beteendet beror på. Det finns inga barn som är elaka eller stökiga för att de vill vara det, det finns alltid orsaker bakom. Vi lägger mycket tid på detta, att analysera hela situationen runt barnet och här är samarbetet med föräldrarna ovärderligt. En pedagogisk kartläggning eller en utredning kan också göras för att få mer kött på benen. Allt i syftet att veta hur vi kan stöda barnet på bästa sätt. 

Som jag nämnt i tidigare inlägg; det är vår skyldighet på skolan att alla barn ska trivas och lyckas med arbetet i skolan. Då kan vi inte kräva att alla gör allt på samma sätt. Rättvisa är det olika, inte det lika!

 GOD JUL och GOTT NYTT ÅR till er alla!

Hälsar Jenny

En mycket fin sista skoldag.