fredag 12 juni 2015

Tack för mig!

Efter fyra år som speciallärare på Gripsholmsskolan är det nu dags för mig, Jenny, att säga hejdå. Efter totalt åtta år i Sverige så tar jag med sambo, barn och hund och flyttar hem till Finland igen. Det ska bli riktigt roligt att bo närmare familj och vänner, men det känns samtidigt riktigt tråkigt att lämna den här skolan som jag trivts så bra på.

Det har varit en häftig erfarenhet att vara med och bygga upp Gripsholmsskolans specialundervisning från noll, jag har fått jobba med de bästa eleverna och härligaste kollegor. Jag kommer att sakna er alla! 

Jag kommer garanterat tillbaka och hälsar på så vi ses igen en annan gång! 

Glad sommar!

hälsar Jenny


fredag 6 februari 2015

Inläsningstjänst


Bild: Inläsningstjänst









Hej på er!

Skolan har nu i januari skrivit avtal med Inläsningstjänst som har specialiserat sig på hjälpmedel till elever med läs- och skrivsvårigheter. De tillhandahandahåller pedagogiska verktyg, inläst skönlitteratur och inlästa läromedel med en enorm bredd. Vi har precis kommit igång och de elever som i dagsläget använder sig av inlästa läromedel har fått en introduktion i tjänsten. Målet på sikt är att vi ska frigöra Inläsningstjänst för alla elever i de högre årskurserna så att de har möjlighet att använda det som en del av en god studieteknik om de så önskar. 

Tjänsten gynnar inte brara de elever med läs- och skrivsvårigheter eller koncentrationssvårigheter utan är till nytta för alla elever. Ju fler sinnen vi involverar i inlärningen desto större är sannolikheten för ett lyckat resultat. Att läsa på prov eller läxa innebär inte alltid att man behöver sitta med boken framför sig. Eftersom man kan ha ljud- och talböckerna med sig i telefonen eller sufplattan i och med Inläsningstjänsts egna app så kan pluggandet hänga med även på cykel-, bil-, löpturen eller när man helst vill. 

Förutom inlästa läromedel finns även skönlitterära talbocker och ljudböcker och bland den lättlästa litteraturen finns inte mindre än 400 titlar i text-ljud-bild-format vilket lämpar sig utmärkt även för de lägre årskurserna. 

Inkommande torsdag ska Jenny och jag informera och inspirera lärarna och därefter börjar arbetet med att få in detta i undervisningen på riktigt. Spännande tider nu!

Trevlig helg!
Linda

lördag 8 november 2014

Snurr på multiplikationstabellerna


Att befästa multiplikationstabellerna kräver tid och hård träning och de är ack så viktiga när man ska gå vidare till multiplikation och division med uppställning, problemlösning, förkortning och förlängning av bråk, ekvationer etc. Är multiplikationstabellerna inte befästa blir räknandet mera omständigt och tidskrävande och räknefel smyger sig lätt in. 

Ett bra sätt att lära in nya saker, inte minst multiplikationstabellerna, är via musik, sång och rytmer. Därför vill vi passa på och tipsa er om Kunskapshubben. Där finns tabellerna presenterade som sånger så att man kan rappa sig till åttans tabell eller lära sig nians tabell genom att sjunga med i en elektropoppig låt. Nu är det bara att ta ton där ute i klasserna och hemma! :)


/Linda & Jenny



tisdag 12 augusti 2014



Nu är vi igång igen! 

I år med två speciallärare och två klassrum - lilla och stora klassen.






Jenny är på skolan igen efter föräldraledigheten och är tillbaka i gamla "lilla klassen" i Vikenhuset. Där kommer hon att jobba med klasserna F-3. 

 Linda får ett nytt klassrum som döps till "stora klassen" där hon kommer att jobba med klasserna 3-7. Även stora klassen ligger på övre våningen i Vikenhuset.   

Välkomna förbi och titta om ni har vägarna förbi!

Hälsar Jenny och Linda






torsdag 8 maj 2014

Specialundervisningen i Sverige och Finland - skillnader och likheter

I förra veckan deltog jag i ett seminarium på Finlandsinstitutet i Stockholm om Specialundervisningen i Finland och Sverige. Förelsäningar, paneldiskussioner och workshop stod på programmet. Intressanta skolprofiler som Lina Axelsson Kihlblom, känd från TV-serien rektorerna, Marjatta Takala, professor i specialpedagogik vid Uleåborgs universitet, Eva Hjörne, universitetslektor vid Göteborgs universitet, Juha-Matti Latvala från Niilo-Mäki institutet i Jyväskylä och Ann-Sofie Selin, speciallärare från Cygnaeus skola i Åbo, gav sin syn på specialundervisning och särskilt stöd. Några viktiga reflektioner från seminariet följer här.

- Skolsystemen ser i princip lika ut i Sverige och Finland men ändå skiljer sig skolresultaten sig åt. 
- I Finland tidigt ingripande, åk 1-2 medan man i Sverige väntar ofta lite för länge. I Finland sätts de största insatserna in i åk 1, allra senast i åk 2, i Sverige i åk 9.
- I Finland har man en tydlig struktur och systematik kring hur man kartlägger och åtgärdar läs- och skrivförmåga samt färdigheter i matematik.
- Specialundervisningen är till för alla och de flesta jobbar åtminstone någon sekvens hos specialläraren under sin skoltid. Specialundervisningen är en naturlig del av skolan och inte något som upplevs som avvikande och konstigt.
- Lärarutbildningen är i Finland omfattande och speciallärarna har en bred kunskap både på ett teoretiskt och praktiskt plan. 
- Speciallärarna i Finland jobbar MED barnen, 24-25 lektioner undervisning per vecka. I Sverige finns det speciallärare, specialpedagoger, dyslexipedagoger, talpedagoger..... och många av dessa verkar jobba betydligt mer med indirekta insatser så som skolutveckling, handledning och kartläggning än direkt med eleverna. Det är i kontakten med barnet som man når resultat.
- I Finland yrkesstoltheten bland lärare hög och antagningen till utbildningen är hård. I fjol var det svårare att komma in till lärarutbildningen än till läkar- och juristutbildningen.

Det var ett intressant seminarium med anledning av att representanter från både Finland och från Sverige. Många av de tankar och värderingar om specialundervisning, som jag själv och vi här på skolan bär, bekräftades på seminariet. Vårt sätt att jobba och se på särskilt stöd är snarlikt det finska och vi har all anledning att känna oss stolta över det arbete vi gör här på skolan. Vi jobbar för ett tidigt ingripande. Vi har systematik i hur vi kartläggningar, följer upp och vidtar åtgärder. Vi jobbar i allra högsta grad MED eleverna, vi speciallärare jobbar minst 24 lektioner i veckan med undervisning, precis som klasslärarna, det är i mötet med barnen som man har möjlighet att hjälpa. Så, i jantelagens förlovade land tar jag risken och sticker ut hakan och konstaterar: Vi har all anledning att känna oss stolta, vi är inne på rätt väg.


/Linda

söndag 13 april 2014

Iakttagelser från England


I början av december besökte jag i privat syfte London och hade möjligheten att besöka en  julbasar som en grundskola ordnade. Jag passade då på att titta in i ett klassrum tillhörande en årskurs 5:a och möttes av struktur och ordning och framför allt en otroligt inspirerande och färgsprakande lärmiljö,


Visualisering samt ordning och reda verkar vara ett ledord i den engelska skolan. ALLT tycks visualiseras. Diskussionskamrater, skrivregler, räkneregler, dagsscheman, redovisning av aktuella projekt... Här syns inga vita väggar. Själv tycker jag det är otroligt inspirerande men men har man problem med koncentrationen kan det vara lätt att tappa fokus i denna färgsprakande miljö.



Böcker ställs ut i ett litet minibibliotek i klassen för att inspirera till läsning och faktasökning. Undervisningsmaterial i alla dess former för alla ämnen är tydligt ordnade i byråer där varje låda rymmer material för ett särskilt ämne eller temaområde. Ordning och reda, var sak har sin plats! 


Hur fördelaktiga denna färgsprakande miljö är för elever som har svårt med koncentrationen kan diskuteras eftersom denna miljö verkligen ger eleverna tusen intryck.  
Samtidigt ger visualisering av scheman, rutiner och tider tydlighet och förutsägbarhet för eleverna vilket är tryggt och har en lugnande effekt på dem. Summa summarum var miljön allt annat än tråkig och var bra anpassad för den målgrupp den var tänkt för; barnen. 

/Linda S



tisdag 4 februari 2014

Dataspelsdebatten...

Vad gör dina barn på nätet?

En hetpotatis för tillfället är väl onekligen den datorspelskultur som råder bland barn och unga idag. Långt ner i åldrarna spelar man spel som inte alls är lämpade för barn. Det tycks inte vara ovanligt att till och med 7-åringar spelar GTA 5 som har en åldersgräns på 18 år och som förmedlar våld, diskriminering, sexistiska värderingar och en frikostig sprit- och drogkultur. Oroväckande. 

Felix Gyllenstig Serrano, speciallärare i Göteborg, som driver bloggen Spelläraren har listat 4 anledningar till varför man som förälder inte ska låta sitt barn spela GTA 5. Jag kan varmt rekommenderar jag att man läser hans inlägg

Allt väl!
/Linda