Veckans inspirationsbild

Denna vecka har jag legat hemma med feber och förkylning, så jag har inte så mycket att rapportera från lilla klassen. Jag vill istället dela med mig av en fin bild:

Heartware är ett av skolans tyngdpunktsområden. Att eleverna ska orka kämpa vidare även när det känns jobbigt och att inställning och motivation är avgörande för resultatet. Det gäller i allra högsta grad i lilla klassen. Här jobbar vi med stora utmaningar, att lära sig det som uttryckligen är svårt för eleven. 

Utgångsläget ser ofta ut så här: lärare, föräldrar eller ibland eleven själv märker att det behövs extra stöd i något ämne. Vi jobbar alltså extra med de ämnen som eleven redan vet att är svåra att lära sig. Som han/hon dessutom ser att de andra i klassen redan kan. Här krävs det heartware för att hålla modet uppe och kämpa på! 

Förra veckan jobbade jag med en grupp treor när vi kom in på en diskussion kring vem som går till lilla klassen och varför. De hade konstaterat att de flesta kommer hit i ämnen som de är "dåliga på". Men de såg det inte som något dåligt, tvärtom var det en självklarhet att man då ber om hjälp. En elev sa så här: "jag tycker att svenska är jobbigt, där behöver jag mycket hjälp. Men i matte är jag nästan bäst i klassen, där kan jag jobba bra själv."

Dessa diskussioner dyker upp i alla klasser och är alltid lika givande. Barnen har bra funderingar och är förstående för varandras styrkor och svagheter. Vad gör man om man tycker att något är svårt eller om man inte förstår vad man ska göra? Ber om hjälp förstås! 

Därför tycker jag att bilden ovan är så bra. För att jobba med det man är mindre bra på krävs desto mer arbete, men belöningen blir även den större när eleven lär sig det som från början verkade så svårt.

Trevlig helg allihopa!

Hälsar Jenny 

ABC...

Den här veckan har det varit mycket lästräning och matematik på schemat. Jag har varit med ettorna och tränat läsning, med treorna och tränat klockan samt jobbat med matematik och svenska i fyran. 

Att träna läsning med ettorna är något jag vill lägga mycket tid på nu. Det är bättre att jobba förebyggande i ett tidigt skede än att vänta tills svårigheter uppstår efter något år.  Då kan vi förhoppningsvis undvika att barnet misslyckas och känner att han/hon inte kan.  

Barn har olika förutsättningar när de börjar skolan. En del kan redan läsa, andra har precis börjat bekanta sig med bokstäver och ljud. En del barn älskar att läsa medan andra inte visar intresse alls. Dessutom påverkar mognadsnivå, personliga egenskaper och förkunskaper. Dessa barn behöver olika saker för att gå vidare i sin läs- och skrivinlärning.

Innan jag började jobba på Gripsholmsskolan jobbade jag som speciallärare med ungdomar och unga vuxna. Jag fick se konsekvenserna av bristfällig undervisning under de första skolåren. Att som ung vuxen ge sig ut på arbetsmarknaden men inte kunna skriva en arbetsansökan eller läsa ett kontrakt ordentligt, det utgör ett stort funktionshinder! Men framför allt påverkar det självkänslan. Att kunna läsa och skriva är en förutsättning för att kunna delta i samhället fullt ut. Det är i f-klassen, 1:an och 2:an det viktigaste arbetet görs även om effekterna och svårigheterna blir tydliga först när barnet blir äldre. 

Klasslärarna gör ett mycket bra jobb och när jag i början av hösten gjorde en kartläggning av läsfärdigheterna visade det sig att ettorna är riktigt duktiga läsare! I bland behövs det ändå lite extra för att komma igång och det jobbar vi med nu. Det är härligt att se när det plötsligt ”lossnar” för en elev och hur ivriga de blir att läsa mer och mer. Det är så det ska vara när vi läser och skriver i skolan, ROLIGT! 

Lästräning på gång. Vi har skrivit egna meningar som klipps sönder och ska pusslas ihop igen. 

Här jobbar vi med bokstävernas ljud och hur de blir ett ord när de (klossarna)kopplas ihop.